Jag köpte en kycklingbröstfilé för att laga middag. Innan jag började laga mat bestämde jag mig för att skölja den — och plötsligt såg jag något konstigt.
Istället för den vanliga fasta strukturen föll köttet isär i tunna fibrer, som om det inte var kyckling utan kokt spaghetti.
Förvånad och lite orolig tog jag ett foto och lade upp det på nätet. Kommentarerna började strömma in i hundratal — folk kunde inte förstå vad det egentligen var för produkt.
Det visar sig att detta konstiga fenomen har en vetenskaplig förklaring. Det kallas “spaghettifiering” av kycklingfilé, och det är inget skämt. Forskare förklarar att det beror på modern industriell fågelproduktion.
De flesta kycklingar kommer från samma genetiskt utvalda linjer för att snabbt få så mycket kött som möjligt.
Under de senaste 40 åren har kycklingkonsumtionen nästan fördubblats, och kycklingbröst är den mest efterfrågade delen.
Producenter försöker därför få fram fåglar med så mycket bröstmuskler som möjligt. Resultatet? Snabb tillväxt på 47 dagar upp till 3 kg gör att musklerna inte utvecklas korrekt. Muskelstrukturen håller inte vikten och faller isär i fibrer — effekten blir “spaghetti”.
Ur säkerhetssynpunkt är köttet inte farligt, men när det gäller näringsvärde skiljer det sig mycket från naturligt kött. Intensivt producerat kött innehåller mer vatten, mindre protein och färre näringsämnen.
Smak, kvalitet och djurens välbefinnande påverkas också negativt. Det får en att fråga sig: vad äter vi egentligen? Det låga priset i affären kan kosta mycket mer än man tror.